”Niklas” förlorade sitt ben

En man som vi väljer att kalla för ”Niklas” lekte med fyrverkerier för 7 år sedan. Idag har han inte längre ett högerben. Någonting gick snett när ”Niklas” och hans vänner skulle avfyra en stor raket på nyår. Raketen flög inte iväg och ”Niklas” beslöt sig för att gå fram för att titta vad som var fel.

På vägen fram minns ”Niklas” hur han och hans vänner skojade om hur raketen skulle bära med honom ut i yttre rymden. Väl framme vid pjäsen böjer han sig ner och ser då hur det fortfarande glöder och mer än så minns han inte. Nästa gång han vaknar ligger han på akuten. Där konstaterar man att man måste operera hans ben. Enligt ”Niklas” vänner skall han ha halkat bakåt och raket skall ha gått rakt genom hans ben.

Idag inser han att han borde lyssnat på sina föräldrars råd om fyrverkerier. Men just när det inträffade var det viktigare att vara cool. Han förlorade sitt högra ben nedanför knät. Har ett stort ärr från ögonbrynet och ner på kinden. Han lider av tinnitus och hoppar till varje gång han hör fyrverkerier.

Det är inte bara djur eller människor som varit utsatta för krig som mår dåligt av dessa fyrverkerier, även jag lider, säger ”Niklas”. I över ett år hoppade jag på kryckor, åkte in och ut på sjukhuset för att byta omslag och kontrollera nerver. Det är inte värt det. Bättre låta ett företag sköta fyrverkerierna. Alla lägger ihop pengar till något riktigt stort och pampigt, sen sköter ett företag om det säkert och seriöst, tycker ”Niklas”.

Har du något du vill säga till alla under arton som tycker det är coolt med smällare?

-Det är inte lika cool när du vaknar på akuten och inser att du förlorat ditt ben. Det är inte coolt att skrämma människor och djur. Fyrverkerier skall hanteras av vuxna med respekt och inte för att verka tuff. Till dom vuxna skulle jag vilja säga, Ta ert ansvar, barnen vet inte bättre, det är upp till vuxna att se till att lagar och regler följs av barnen. Ge inte vika det handlar om säkerhet och era barns framtid, säger ”Niklas”. Men ”Niklas” vill samtidigt påpeka att han själv var 18 när olyckan inträffade.

Idag har ”Niklas” en protes nedanför knät och man märker knappt att han har det. Men själv känner han smärta och saknad, han känner sig inte hel. Men han kan inte skylla på någon annan, han borde ha varit mer vaksam och försiktig. Men han hoppas innerligt att hans berättelse kan rädda någon där ute som har tänkt smälla fyrverkerier men inte har åldern inne. Att ta sig tillbaka till samhället med en protes har inte varit lätt. ”Niklas” har mycket kvar att lära sig. han vill sparka boll igen, åka skidor nerför en backe stående och framför allt han vill kunna klättra i klätterställningar med sin son.