Låt barn få vara barn

michellJag är en ungdom som sedan 2014 tränat andra ungdomar i fotboll och varit delaktig i spontanidrott. Under dessa tre år av intensiv fokus på idrott har jag lärt mig ett par saker. Sveriges idrottsverksamhet har kommit långt i utvecklingen jämfört med många andra länder. Men ännu har vi ett stort problem. Barnen slutar idrotta alltför tidigt. Ungdomar som börjar utöva en sport i samband med skolstarten i årskurs 1 har stor tendens att lämna sporten när de börjar sina tonår. Det är något jag upplever är väldigt sorgligt. Som någon som själv hade spelat fotboll i drygt nio år för att sedan hoppa av vill jag uppmärksamma detta samhällsproblem.

Ett samhällsproblem i hög grad är vad det är. Idrott har länge varit en stor del av våra liv. De som är delaktiga i idrotten på olika vis vill dela med sig av glädjen som finns att ta del av. Ungdomar som faller ur idrotten går miste om en mänsklig rättighet och alla lärdomar som idrotten erbjuder. En ungdom som inte deltar i en idrottsförening kommer att ha svårt att känna samhörighet, att trivas i sociala sammanhang, att respektera auktoritet och att samarbeta med andra människor. Denna kombination är det perfekta receptet för att främja kriminalitet och depression. Därför är det ett samhällsproblem.

Den stora frågan blir då: varför slutar ungdomarna idrotta? I Riksidrottens undersökning Varför lämnar ungdomar idrotten? nämns bl.a. toppning. Undersökningen behandlar just fotboll men kan enkelt appliceras på alla andra lagsporter. Det förenämnda idrottsbegreppet toppning innebär en sållning där man utesluter de mindre begåvade barnen från en match eller en uppvisning. De blir inte uttagna till matchen. Alternativt får de sitta på bänken under stort sett hela matchtiden. Det går att debattera vilket som är värst av de båda. Detta görs av tränare för att få bättre resultat. Men det som händer är att barnen med mindre talang blir uteslutna från resten av laget. De känner inte att de är viktiga. De får inte fira med laget när det blir vinst. De hittar inte längre någon glädje i sporten och de vill inte fortsätta. Att toppning sker hos barn under 15 är hemskt. De är ju barn. Målet är inte att vinna till varje pris. Låt barn få vara barn.

Utöver toppning finns en annan stor orsak, som gäller alla i laget, oberoende av prestationsnivå. Det är den opåkallade pressen på barnen som främst kommer från föräldrarna. Detta sker oftast när en förälder tidigare varit aktiv inom samma sport som sonen eller dottern. I det fallet då föräldrar tidigare varit framgångsrika kan det resultera i att föräldern önskar att barnet gör detsamma. Barnet kanske känner press utan att föräldern orsakat det. Jag måste bli lika bra som min pappa. Men oftast är fallet att föräldern medvetet eller omedvetet sätter onödig press på sitt barn. I det andra fallet, när föräldern inte varit framgångsrik, kan det bli så att föräldern ser sitt barns karriär som en andra chans för sin egna. Att förälderns drömmar och ambitioner förväntas av barnet, som kanske inte har samma förutsättning, är inte okej.

Både toppning och den tidigare nämnda pressen gör idrotten till något negativt för individen. Idrotten behöver inte ha samma krav som skolan har. Det blir för mycket för ett barn. Låt idrotten vara något roligt istället. På det sättet behåller man barnen i idrotten och man låter barn få vara barn.