Det är inte bara krokusar som vaknar på våren, även huggormar

huggorm

Hela vinterna har huggormar legat i dvala. Dom trivs bäst i håligheter under rötter, rishögar och i stenrös. Dom återvänder oftast till samma övervintringsplatser år efter år. Men nu när solens strålar värmer marken börjar dessa huggormar att vakna till liv. Det är oftast hanen som vaknar först och någon vecka senare vaknar även honorna.

Redan nu har man sett till huggormar på olika platser i Eskilstuna. Oftast ligger dom och njuter i solen för att alstra värme efter vintern. Så håll ögonen öppna så ni inte råkar trampa på en av dessa ormar, då dom är lite trötta men hungriga. För att känna sig tryggare när man rör sig i skog och mark där det finns mycket huggormar, kan man gärna klampa lite mer än vanligt. Ormar känner när marken vibrerar eller när någon rör sig i närheten och då försvinner de snabbt.

Det är inte svårt att känna igen en huggorm. Skinnet är brunt, grått eller nästan svart och längs ryggen ser man oftast det välkända mörka sicksack-bandet. Men bland de mörkaste huggormarna syns sicksackmönstret dåligt eller inte alls. De mörka huggormarna skiljer sig från snokarna genom att de alltid saknar gula eller ljusa öronfläckar som ofta, men inte alltid, är tydliga hos snokarna.

Om man är osäker på vad det är för en orm man stött på, gäller det att titta på huvudet och se ormen i ögonen. Huggormens huvud är brett och platt och blicken är stickande. Det beror på pupillen. Pupillen är långsmal och omges av en brunröd kant. Jämfört med snoken är huggormen också rätt tjock och stubbsvansad. Huggormen blir oftast 50-60 cm lång.

Huggormen rör sig oftast längs marken, men kan också klättra i träd. Dessutom simmar huggormen relativt bra. Huggormen äter främst smågnagare och möss, men också ödlor och fågelungar. Ormen luktar sig fram till bytet med sin tunga och hugger det sedan och sprutar in sitt gift. Redan när de föds har de gifttänder.