Pepparkakornas vandring

 

pepparkaksbak
Pepparkakor

Det är lördag. Arbetsveckan är över. Äntligen – en heldag att baka pepparkakor. Det är så rofyllt. Det tog mig nästan trettio år att hitta det perfekta receptet. Nu njuter vi av Mannerströms variant.

Det blir pepparkaksbockar, fiskar, granar änglar. Under tiden vandrar tankarna. Till familjen. Hur har vi det med relationerna? De förändras allt efter barnens växt. Nu är de unga vuxna, utflugna, som pilar ur sitt koger. Den yngstes bröllop firade vi med ja, ett sagobröllop.
Ändå tänker jag; kunde det vara varmare relationer, hur bryr vi oss om varandra? Något jag kunde gjort bättre? Något jag sagt som sårat, eller underlåtit att göra?
Det känns som en Yom Kippur, det judiska folkets sätt att gå till rätta med varandra på Försoningsdagen. Säga ut, lätta det som är en börda, förlåta.

Det kan vara grymt svårt för många den här tiden. Där relationerna brustit. Man kanske inte ens har någon att fira julen med. Ensamheten. Ensamheten som värker så förtvivlat. För några blir alkoholen trösten. För andra tar man tacksamt emot SVT:s julprogram. För ett par veckor sedan hörde jag om en Mormor som faktiskt föredrog att vara hemma och se de bra programmen i stället för att vara med i barnbarnens julklappsstök med rasslande papper.

Värre är det för de som drabbas av sjukdom och olyckor av olika slag. En väninnas man hade just varit hos en cancerdrabbad kollega. – Det blir sista julen jag kommer att fira, sa den morfinpåverkade mannen.
Jag har några vänner vars släktgård blev rökdrabbad för två månader sedan. Tursamt nog hindrades elden i tid från att spridas. Men hela husets bohag måste ut, möbler, mattor, linneskåp, köksutrustning, personliga tillhörigheter, för att saneras och ozonbehandlas. Gårdens traditionsrika julförberedelser har helt fått ligga i träda, medan familjen trängs i en husvagn. Blir det jul för dem? Det finns en plan A och en plan B.

Ja, alltså, jag orkar inte stå hur många timmar som helst och kavlar ut pepparkakor. Jag måste ta en paus. Ut i det klara, friska, lite frostbitna vädret medan solen tittar fram genom molnens gluggar.
Jag åker några kilometer utanför stan till Gårdsbutiken. Vilken tur, det gick fortfarande att beställa skinka. Närproducerat. Jag har sett grisarna gå i sin åker när jag passerat hem från jobbet i höst.
Blomsterlandet – oh, jag älskar att gå dit. Nu sökte jag lämpligt material att sätta vid den hem-svetsade ring-ljusstaken, den som var specialgjord till bröllopet. Jag fann rosépeppar på kvist. Det har jag aldrig sett innan. Himla dyrt – men vad gör det när något är värdefullt. Kombinerat med myrtenkvistar, det ska bli roligt att göra! Med hemstöpta höga ljus från en julmarknad.

Så måste min paus innefatta ett moment till. Ringa några telesamtal. Jag hade fått en förfrågan som behöver gå vidare. Efter nyår har SFI – Svenska för invandrare, efterlyst Språk-Café på dagtid. Här gäller det att hitta de rätta personerna. Första samtalet, till en helt nyligen pensionerad kurator som kanske behöver fylla sin dag med något värdefullt.
-Ja, gärna blev svaret!
En lärare som slutat sitt jobb, – Ja, jag ska tänka på det. En annan svarade inte men ringde tillbaka mellan sina konserter.
– Ja, faktiskt! Jag har tänkt på att jag skulle vilja göra något sådant. Ja, jag kommer till info-samlingen i början av januari.
Vad GLAD jag blir!

Nu var det dags med slutspurten på Pepparkaksbaket. De stora stjärnorna och hjärtan. Jag brukar göra Årets Pepparkakshus, något som påminner om det jag gjort under året. Vad ska jag göra i år? Svaret blir självklart. Jag har under fem veckor varit i det land där Jesus föddes. Jag gör en pepparkaksbild av Israels karta, markerar Gennesarets Sjö, Jordan och Döda Havet. Bergsbygden i norr, öknen i söder. Jerusalem och Betlehem. En stor stjärna gör jag av pepparkaksformen. Och så ett stall, med Josef och Maria och Jesus-baby. En ängel måste till,
hen som sa:
– Var inte rädda!
Ängeln har ett bud om glädje för hela folket:
– En Frälsare har fötts åt er. Han är Messias, Herren!
Det är ju därför vi firar jul. Tänk, så mycket ståhej det har blivit kring Frälsarens födelse!

Ann-Mari Wiberg

tomtenisse